Forskningsprojektet om flexibla foder klart vid årsskiftet
Publicerad: 7 september, 2020
Det treåriga forskningsprojektet om flexibla foder, som RISE ansvarar för, kommer att färdigställas vid årsskiftet med en slutrapport i början på nästa år. Projektet har inneburit provning av driftsatta rördelar upp till 27 år gamla. Slutrapporten ska innehålla en metod för kvalitetssäkring och riktlinjer för kravställning, samt en genomgång av kemiska risker och miljöstörande ämnen.
Vi fick en pratstund med Olle Persson, biträdande sektionschef på RISE, och forskaren Erik Marklund, som tillsammans med projektledare Love Pallon nu är mitt uppe i arbetet med att skriva samman sina slutsatser. I projektgruppen har också Thomas Johansson varit en viktig projektdeltagare som bidragit med sin mångårig erfarenhet av flexibla foder.
Flexibla foder har under 30 år varit en av de mest använda bland de schaktfria metoderna. Mycket har hänt under dessa decennier och förväntningarna är delvis höga på vad forskningsprojektet kommer fram till. Hur ska ledningsägare känna trygghet i att ställa krav på produkter och tjänster? Och hur ska VA-ledningar som läggs från år 2020 förväntas ha en livslängd på upp emot 100 år?
En metod för kvalitetssäkring är det som projektet tittat närmare på nämligen tredjepartskontroll.
Vid NoDig-konferensen 2019 sa Stefan Indahl, VD på Aarsleff Rörteknik:
- Vi har levt många år på en marknad där mycket har sagts genom åren. Nu kan vi äntligen luta oss mot den vetenskap som kommer fram genom forskningsprojektet. Det blir mindre snack och mer verkstad.
Men vid samma konferens ville Tomas Helenius, ordförande i svenska arbetsgruppen inom SSTT, i någon mån tona ner betydelsen. Han sa då i paneldebatten att en tredjepartskontroll var ”ett litet steg” på vägen.
- För att en ledningsägare ska känna sig trygg krävs kontroller och framför allt med tyngdpunkten på tillverkningen. Allt man kan standardisera är bra. Ledningsägare kan se hur röret påverkats när man går ner och reparerar. Den kunskapen måste vi etablera i forskningen och i tillverkningens utvecklingsprocess.
Ringstyvhet ger mer rättvisande värde
RISE delade in forskningsprojektet i sex arbetspaket, varav den nu i princip avslutade provningen utgör det tredje efter litteraturstudier och genomgång av tidigare testresultat. De tre avslutande arbetspaketen består av skrivandet av riktlinjer och kravställning, metod för kvalitetssäkring samt kemiska risker och miljöstörande ämnen.
Provningen har genomförts med 24 olika rörbitar av driftsatta flexibla foder från ledningsägare och platser i Halmstad, NSVA, Växjö, Öckerö, Stockholm Vatten och Avfall, Kretslopp och Vatten och Skövde.
Rörbitarna har utsatts för böjprov och uppmätt ringstyvhet där det varit möjligt. RISE har också studerat rören via mikroskopi. Vad man kommit fram till är att ringstyvhetsprov ger mer rättvisande värden än böjprov. Man upptäckte också att flera foder har stora skillnader i väggtjocklek. Generellt kan man konstatera att rörbitarna haft en god ringstyvhet, skenbar eller uppmätt.
- Vi är mitt i processen med att sammanställa rapporten. Projektet ska färdigställas innan årsskiftet, men slutrapporten kommer i början på nästa år, säger Erik Marklund.
Tillverkarna får förklara
Utvecklingen går mot bättre kvalitet och prestanda på flexibla foder, men fortfarande finns det defekter som förvånar.
- Defekter kan uppstå vid tillverkningen, vid hanteringen fram till installation eller vid själva installationen. Det vi har upptäckt kommer vi kontakta tillverkarna för att få förklarat, säger Olle Persson.
Hur påverkar dessa defekter livslängden?
- Ja, det är en bra fråga som är omöjlig att svara på, annat än att det inte är positivt. Frågan är hur negativt defekter påverkar livslängden. Vi vet inte vilka punktlaster som röret kommer att utsättas för eller om det bildas sprickor vid grävningar, säger Erik Marklund.
Extremfallet när det gäller defekter på ett rör var från 2016, alltså ett relativt nytt rör.
- I det här fallet är röret svagare än vad databladet säger, men uppvisade inga problem med ringstyvheten. Styvheten var helt ok, men den lastbärande förmågan var inte vad den borde vara.
Hela rörbitar en fördel
Enligt Olle Persson är det en fördel med att få ut hela rördelar, som gör provningen enklare att utföra och att provresultatet då representerar hela röret.
- Vi kan inte se någon trend från provningarna, som exempelvis att äldre rör skulle ha lägre ringstyvhet än nyare, eller vice versa. Styvheten är generellt god både vad gäller filt eller väv. När det gäller böjmodul har armerade rör högre värde än oarmerade.
Vid fyra rör av de totalt 24 hade RISE även tillgång till en rörbit från själva installationstillfället, som då kunde jämföras med den uppgrävde rördelen. Det gällde rör som installerades 1998.
- Referensbitarna var små så vi fick göra en form av skjuvprov istället för böjprov och vi kan se effekt av att rören legat i marken. Skjuvstyrkan har i vissa fall fallit från 16 till 45 procent jämfört med referensbiten.
När det gäller övriga rör så har man alltså inte kunnat jämföra rördelar från själva installationstillfället utan varit hänvisade till datablad eller provningar i samband med installationen. Jämförande data kan då endast bli antaganden.
Håller rören 100 år?
Själva kärnfrågan är förstås om leverantörer kan garantera rör som håller i hundra år. Det enda sättet att kunna få fram sådana uppgifter är att jämföra material från installationstillfälle med provbitar som grävs upp.
Några slutsater kan dock redan nu dras:
- För att avgöra ringstyvhet är hela rörsektioner en förutsättning.
- Väggtjockleken på rören är generellt något större än angivet på specifikationerna, vilket ger högre ringstyvhet.
- Flertalet har visat sig ha lägre styrka vid böjprov än vad som uppges, beroende på defekter eller åldring.
I veckan kommer referensgruppen att samlas då synpunkter säkert kommer att luftas vad det gäller det som provtagningen kommit fram till. Det här är första gången som någon liknande provning sker i Sverige, men mätresultat kan jämföras med andra länders testresultat.
Kan ledningsägare känna sig trygga?
En annan viktig fråga är om ledningsägarna kan känna sig trygga med rörkvaliteten man nu köper in?
- Uppenbarligen är nya rör inte så homogena som man skulle kunna tro. De håligheter vi sett via mikroskopi är ingenting man ser om man videofilmar rören inifrån. Det krävs att man tar upp en provbit, säger Olle Persson.
- En del kommuner har nu inkluderat att man vid installationer tar ut en provbit när projektet genomförs. Känslan är att utvecklingen går åt det håller för att få bättre kvalitetssäkring i varje projekt, säger Olle Persson.
Om ledningsägaren sedan väljer att låte RISE eller något annat ackrediterat laboratorium stå för undersökningen är upp till beställaren.
- Vissa kommuner litar inte på det entreprenörerna säger och skickar därför prover till tredjepart, medan andra nöjer sig med entreprenörens försäkringar och egna prover, säger Olle.
- Det är en kompetensfråga. Har kommunen kompetensen att klara av en sådan hantering och har man resurser att följa upp resultatet, säger Erik.
Har resultaten av proverna varit de förväntade?
Frågan är om de provresultat som RISE fått fram varit vad man skulle kunna förvänta sig?
- Jag trodde nog att rören skulle vara mer homogena än vad de var. Det har varit mer defekter än åtminstone vad jag trodde i förväg, säger Erik. Samtidigt kan man konstatera att dessa defekter inte lett till något haveri. Är miljön stabil som röret ligger i kanske inte defekterna har någon stor påverkan. Vi har inte kunnat undersöka hur defekter påverkar livslängd eftersom vi inte haft referensprover från installationstillfället att jämföra med.
- Den som idag säger att röret håller i 100 år kan enligt min mening inte göra det. Det blir spekulationer. En del rör kommer att hålla, andra kommer inte att göra det.
Förhoppningsvis leder utvecklingen till att rören blir bättre och bättre vid själva tillverkningen utan de håligheter som RISE har sett.
- Man kan utsätta nytillverkade rör för ”accelererande åldring” genom olika metoder. Rör kan då exempelvis utsättas för liknande kemisk miljö som den i verkligheten, men samtidigt får en högre temperatur vilket då accelererar åldringen. Sådana mätningar kan göras och görs också med kompositmaterial. Man skulle kunna tänka sig något liknande även här, säger Erik Marklund.
Vad som fortfarande är oklart är vilken mekanisk belastning som röret kan tänkas utsättas för under 100 år.
Fotnot: I referensgruppen sitter bland annat Oslo VAV, 4S och Svenskt Vatten och de rör som testats kommer från Aarsleff Rörteknik, Avloppsrallarna och Inpipe. Finansiärer av projektet är Vinnova, SVU, SBUF och SSTT.