Viktigt med helhetsperspektiv vid läckagekontroll
Publicerad: 27 mars, 2024
Ett exempel på inläckage av havsvatten. Bild: Kalmar Vatten
När Kalmar Vatten startade ett projekt för att hitta och åtgärda inläckage av havsvatten i VA-ledningarna fick de många nya lärdomar som visar på vikten av att skaffa sig en överblick av hela VA-systemet. Det handlar bland annat om att ha koll på pumpstationernas dygnsflöden och hur långt från reningsverket inläckaget finns.
Anledningen till projektet var ett återkommande problem vid reningsverket med för stor andel inkommande havsvatten vid höga havsnivåer. Det kalla och salta havsvattnet påverkar reningsprocesserna i reningsverket negativt.
- De mikroorganismer som är en viktig parameter i reningen kan förgiftas och fällningskemikalier fungerar sämre. Mikroorganismerna vill ha en jämn temperatur och miljö. De blir stressade av de variationer som uppkommer vid den ojämna tillströmningen av havsvatten som uppstår på grund av inläckage vid olika havsvattennivåer. Det uppstår också ett onödigt slitage på pumpar och ledningar vid de större vattenflöden som inläckaget orsakar, berättar Jonas Tjörnbo, utredningsingenjör vid Kalmar Vatten och medlem i arbetsgruppen STLK inom SSTT.
Mätte konduktiviteten
För att förbättra reningen i reningsverket bestämde man sig därför för att starta ett projekt med syftet att hitta och åtgärda läckor där havsvatten tog sig in i ledningarna.
- Projektgruppen hade en bred sammansättning för att få med olika kompetenser från VA-tekniker till processingenjör. Vi började med bearbetning av områden där vi redan visste att risken för inläckage av havsvatten var stor. Vi skapade GIS-analyser för att hitta potentiella riskområden även på andra håll beroende på hur nära kusten och hur djupt ledningarna låg. Den vägen hittade vi pumpstationer som kunde vara påverkade.
De började med att mäta konduktiviteten som visade på salthalten i det vatten som pumpstationerna hanterade.
- Vi gjorde mätningar vid olika havsvattennivåer för att hitta vilka områden som var mest drabbade av inläckage. Vi skaffade även ytterligare fem online-mätare som vi satte upp på olika ställen i ledningsnätssystemet för att få realdata på konduktiviteten i vattnet. Sedan tidigare hade vi två, en som sitter vid reningsverket och en vid en problematisk pumpstation.
Det normala var inte normalt
På Kalmar Vatten har man utgått från att en normal konduktivitet ligger på mellan 700 - 1100 µS/cm då det är de genomsnitt på inkommande avloppsvatten till reningsverket man legat på under många år.
- När vi nu hade möjlighet att mäta på flera håll valde vi ut ett område som vi visste var helt opåverkat av inläckage och då visade det sig att värdena i det området låg nästan dubbelt så högt, mellan 1200 - 2400 µS/cm. Där noterade vi även en stor variation under dygnet beroende på de boendens rutiner, något som tydde på ett väldigt litet inläckage.
Att salthalterna var så pass mycket högre i de områden som var opåverkade av havsvatten kan tyckas konstigt, men enligt Jonas Tjörnbo beror det troligen på inläckage av dricks-/dag-/dränvatten på övriga håll i ledningsnätet som spär ut salthalterna.
- Det de resultaten visade oss var framför allt hur mycket mer komplexa problemen i ledningsnäten är, att vi behöver ha koll på fler variabler för att kunna göra en riktig analys. Vi hittade bland annat en pumpstation där konduktiviteten var onormalt låg, den visade sig även gå dygnet runt. När vi undersökte det närmare hittade vi en dåligt ansluten brunn där grundvatten vräkte in.
Upptäckte olika typer av inläckage
När det gällde analyserna av grundproblematiken med havsvatten tog de hjälp av SMHI’s prognoser för havsvattennivåer för att se om de fick ökade flöden i systemet under högvatten.
- Vi upptäckte då att en av pumpstationerna gick konstant under höga havsvattennivåer vilket tydde på att vi kunde ha ett stort inläckage av havsvatten. Genom att systematiskt undersöka ledningarna uppströms kunde vi identifiera ett par ledningssträckor där havsvatten forsade in.
De hittade även en pumpstation där konduktiviteten blev hög under högt vattenstånd, vid undersökningar hittade de en bräddlucka som var otät och där havsvatten strömmade in.
- När vi analyserar alla olika parametrar sammantaget så verkar det vara punktläckor som har haft störst negativ påverkan på reningsverkens processer. Samtidigt är det svårt att veta hur mycket av inläckaget av havsvatten vi har fått bort genom att åtgärda de läckor vi hittat.
En lite udda upptäckt de gjorde var att de hittade en pumpstation som periodvis hade extremt hög konduktivitet.
- Det visade sig bero på en verksamhet i närheten som släppte ut väldigt salt vatten, med ca 30 000- 40 000 µS/cm, något de fick åtgärda.
Gäller att ha koll på helheten
En av slutsatserna Jonas Tjörnbo och hans kollegor drar efter analyser av mätningar vid både pumpstationer och vid reningsverket är att havsvatteninläckage längre bort från reningsverket påverkar inte reningsprocesserna speciellt mycket.
- Samtidigt påverkar ju ökade vattenflöden ledningsnäten och pumparna negativt, det blir mer slitage och onödig pumpning i systemet, så även sådana läckage behöver ur ett hållbarhetsperspektiv åtgärdas på sikt.
Men den kanske viktigaste lärdomen de fått av havsvattenprojektet är att det är betydligt mer komplexa frågor än de var medvetna om, att flera faktorer samverkar och påverkar systemet.
- Det innebär att vi behöver få ett betydligt bättre helhetsperspektiv över vårt ledningsnät, inklusive pumpstationer och reningsverket, för att veta hur vi ska prioritera vårt underhålls- och förnyelsesarbete framöver, avlutar Jonas Tjörnbo.