SSTT-seminarium om CO2-besparingar i VA-projekt
Publicerad: 30 oktober, 2022
I samarbete mellan den norska och svenska arbetsgruppen arrangerade SSTT ett webinar i oktober där olika möjligheter att minska CO2 -avtrycken inom VA-branschen diskuterades. Både i Sverige och Norge finns höga ambitioner att branschen ska bli koldioxidneutral inom en snar framtid.
SSTT’s ordförande Borhild T. Folkedal inledde med en presentation av SSTT och av programmet under webinariet.
Klimatneutral VA-bransch 2030
Först ut var Erik Karlsson från Svenskt Vatten som började med att tala om det förändringstryck som kommer från flera olika håll, alltifrån gammal infrastruktur i VA-anläggningar och klimatförändringar till digitalisering och säkerhet. Han beskrev också framtidens hållbara vattenleveranser med utvecklingen mot det hållbara samhället, där resan bland annat går mot ett hållbart kretslopp och effektivt resursutnyttjande, det smarta och funktionella samhället, där resan går mot bland annat en delaktig och medveten kund och uppkopplat hem, samt det resilienta samhället, där resan bland annat går mot ett samhälle med god förmåga att hantera kris.
Erik Karlsson beskrev även det initiativ som Svenskt Vatten precis startat för minskad klimatpåverkan från den svenska VA-branschen. Initiativet ”Tillsammans för en klimatneutral VA-bransch 2030” har målet att den totala gemensamma klimatpåverkan från VA-organisationernas anläggningar ska vara netto-noll till 2030. Rent praktiskt handlar det exempelvis om utökat samarbete där hela branschen delar kunskap och driver utvecklingen. Det gäller då att tröskeln är låg så alla kan dra sitt strå till stacken.
Reviderad hållbarhetsstrategi
Presentationen för Norsk Vann höll Alexander Borg, från Asplan Viak, och han inledde med några projekt som Norsk Vann driver. Han berättade även om en gemensam nordisk rapport om växthusgasverktyg som lanserades under IWA-konferensen i Köpenhamn i september, där det framhålls att alla måste samarbeta för att kunna jämföra olika modeller/system, men även att olika länder har olika mål och att det finns mycket vi kan lära av varandra. Bland rapportens slutsatser finns att det behövs flera incitament, t.ex. CO2-skatt, metoder och vägledning samt fler data.
Alexander Borg presenterade också en reviderad hållbarhetsstrategi för vattenindustrin som Norsk Vann antog vid årsmötet i september. Där slog man fast sju mål av vilka några är att minska klimatavtrycket, att minska utsläppen samt effektiva tjänster.
Klimatbudget
Efter presentationen om Norsk Vanns strategier höll Alexander Borg en egen presentation på temat ”Klimabudsjett og klimaregnskap” med undertiteln ”LCA av transportsystemer og infrastruktur”. En livscykelanalys tar med allt från råvaruutvinning via byggandet, driften och sedan rivning, och skälen till att de jobbar med frågorna är att de har förbundit sig till det gemensamma målet att minska växthusgasutsläpp samt att erfarenheten visar att störst möjlighet till påverkan finns i den tidiga fasen.
Han berättade översiktligt hur man tar fram en klimatbudget för infrastrukturutbyggnad, där måste man bland annat räkna på alltifrån material, energi och kemikalier till utsläpp, biprodukter och avfall. De använder både Databas (ecoinvent) – allmänt och miljödeklarationer (EPD – Environmental Produkt Declaration) för specifika tillverkare. I Miljövarudeklarationen ska finnas standardiserad dokumentation av miljöprestanda ISO 14025/21930 EN 15804 som ska vara verifierad av tredje part och undertecknad. Alexander Borg visade också exempel på skillnader i miljöprestanda för olika alternativa scenarier.
Biobaserade PE-rör
Efter de mer övergripande presentationerna för minskade CO2 -utsläpp kom nästa presentation som fokuserade på mer konkreta verktyg, mer specifikt biobaserade PE-rör för VA-branschen. Det var Martin Andersson från Hallingplast som presenterade deras biobaserade rör - PE100RC – som är framtagna för att minska CO2 -fotavtrycket. Råvarorna kommer från uttjänt frityrolja, skogsavfall, slakteriavfall samt andra biobaserade restprodukter.
Martin Andersson berättade att den minskning av CO2 avtrycket som åstadkoms om man byter ut 1 ton PE100RC (t ex. 120m med D180 SDR11) mot Biobaserad PE100RC är ca 1,9 ton CO2, vilket kan jämföras med exempelvis 15.000 km körning med ny bil eller 3 resor mellan London och New York. CO2-kalkylen bygger på att växter binder CO2 från atmosfären under sin växtperiod som lagras i deras biomassa, biomassan används sedan som råvara för produktion av plast. Så länge plasten återanvänds kommer koldioxiden att vara bunden. Han berättade vidare om ISCC – International Sustainability and Carbon Certification, som bidrar till en ökad cirkulär ekonomi genom olika certifieringar. Hallingplast använder ISCC-plus, en frivillig certifiering för plastindustrin som bygger på massabalans, det innebär i sin tur att man på ett smart sätt säkrar hållbarheten genom hela värdekedja och kan tillåta en mix av bio, fossil och recirkulerat.
Miljöpåverkan av återfyllnadsmassor
Ett annat exempel på en mer konkret åtgärd för att bidra till klimatmålen handlar om att titta på miljöpåverkan från återfyllningsmassor vid VA-projekt. Inga Rise presenterade resultat på temat från sin magisteruppsats som hon skrivit för Norsk Vann. Målet med projektet var bland annat att få kommunerna att ändra sin praxis kring återfyllning vid traditionell grävning och ge ett underlag för att ändra Norsk Vanns rekommendationer till kommunerna (Ny norsk vattenstandard). Befintliga bestämmelser tillåter användning av lokala massor där kraven främst fokuserar på att massorna inte får skada rören och ska säkerställa god dränering. I sin uppsats visade Inga Rise på olika miljöpåverkan beroende på både hur massorna hanterades, olika krosssteg, olika transportavstånd samg återbruk av massorna.
Bland hennes slutsatser fanns att man bör utnyttja hela det tillåtna fraktionsspektrumet och att färre kross-steg ger minskade CO2-utsläpp. Den största potentialen att minska miljöpåverkan kommer från transporterna. Hon konstaterade även att användning av permanenta massor kan ungefär halvera CO2-utsläppen.
Praktiska exempel på klimatarbete
Efter en kortare paus var det dags för ett praktiskt exempel från Sverige, det var Fredrik Johansson från Kretslopp och Vatten i Göteborg som presenterade dels deras arbete mot att bli mer klimatneutrala dels ett exempel på ett projekt de drivit.
Kretslopp och Vattens miljö- och klimatprogram har som ett av sina mål att utsläpp av växthusgaser ur ett livscykelperspektiv från inköpta inventarier, produkter, material och tjänster ska minskas med minst 90 procent 2030 jämfört med 2020. Andra mål är att utfasningsämnen ska vara nära noll 2030 och riskminskningsämnen ska minska med 50 procent till 2030 jämfört med 2020. Fredrik Johansson berättade även om tidigare projekt, exempelvis att de tidigare har köpt Uponor ultrarib 2 Blue som de gjort klimatberäkning på, ett annat var att 90 meter lades om i befintligt läge och där köpte de ”fossilfriare” rör (55% mindre koldioxid) till ett 125 kr/m eller 18 procent av priset på materialet.
Förutsättningarna för det projekt han sedan presenterade var bland annat att grävmaskiner och lastbilar går på 50 procent förnyelsebar råvara, återanvändning av massor i grönyta, i köryta återanvänds vägkroppen exklusive asfalt utan transport, ny ledningsbädd runt ledning och att beräkning för schakt är gjort per löpmeter. För uppföljningen använder de en finsk konsult, FCG, och de kommer presentera beräkningar de gjort under projektet när de är klara.
Utsläppsfria arbetsplatser
Den sista presentatören under webinariet var Synne Marie Sidenius från Vann og avløpsetaten, Oslo kommune. Hon talade på temat ”Utsläppsfria byggarbetsplatser – var finns besparingarna?”. Synne Marie Sidenius inledde med att försöka besvara frågan om hur man ställer bra miljökrav för att uppnå CO2-besparingar i byggnadsprojekt. Bland de viktigaste åtgärderna är att titta på maskiner och körningar liksom på massahanteringen. Hon konstaterade också att de fokuserar på tre saker – gräva mindre/mer NoDig, återbruka massor och använda nollutsläppslösningar. Hon berättade sedan lite om vilka miljö- och klimatkrav som Oslo kommun ställer vid upphandlingar av byggprojekt.
Synne Marie Sidenius diskuterade även lite kring hur man ställer bra miljökrav och konstaterade att det bland annat gäller att miljökraven ska vara förankrade i kommunledningen och när det finns ett beslut ska det in i budgeten och ska genomföras i alla kommunprojekt. Hon sa även att ett sådant beslut ska vara bindande för kommunen under en tid för att ge marknaden trygghet och förutsägbarhet. Hon hade även några råd för hur man kommer i gång med miljöarbetet, bland annat gäller det att ha en bra kommunikation med marknaden liksom en bra dialog med entreprenörerna. En bra ingång är att inte fråga dem inte vad de menar utan i stället vad problemet är och vilka potentiella lösningar som finns.
Avslutningsvis hölls en frågestund under ledning av den norske arbetsgruppens ordförande, Jan Stenersen, där deltagarna fick ställa frågor som föreläsarna försökte svara på, frågorna handlade om både stort och smått.