Salt smältvatten i kombination med segjärnsrör orsakade läcka
Publicerad: 23 juni, 2022
Den stora vattenläckan som orsakade stopp i Söderledstunneln i Stockholm natten till den 10 juni berodde sannolikt på att salt och smältvatten under åren läckt ner från vägnätet, och gatorna ovan tunneln, som troligtvis orsakat rostangrepp på segjärnsrören i dricksvattenledningen.
Så förklarar Peter Rydegård, arbetsledare på Stockholm Vatten och Avfall, de troliga orsakerna till läckaget, som dessutom visade sig vara två.
- Vi upptäckte att det både var en större läcka och en mindre, och det kan mycket väl vara så att den ena läckan orsakade den andra även om de satt en bit ifrån varandra, fortsätter han.
Den ledning där läckagen uppstod är en stigarledning från 1979 och normalt sett orsakar så pass nya ledningar sällan problem.
- Men i just detta fall så misstänker jag att det sipprat ner en hel del smältvatten under åren från Ringvägen ovanför och även från körbanan i tunneln, och då man saltar mycket på vintrarna i Stockholm så följer det med ner och kontaminerar fyllningsmassorna och orsakar större rostangrepp på de segjärnsrör som ledningen består av.
Hade gjort annorlunda idag
Peter Rydegård tror att ledningsnätet i Söderledstunneln borde ha projekteras annorlunda från början, idag hade man troligtvis dragit ledningarna på ett helt annat sätt som inte hade bidragit till dessa konsekvenser vid eventuella vattenläckage.
- En utmaning vi har är att det är svårt att använda konventionell läcksökningsutrustning då det är segjärn som har betydligt sämre ljudöverföring och att tunneln är väldigt trafikstörd.
Det är en utmaning och tar tid att lokalisera läckage i denna miljö, och det tog längre tid än vanligt för oss att hitta läckan den här gången, förklarar han.
Ett annat problem med att upptäcka läckage i tunneln är att ledningsnätet är täckt av markisolering som bland annat ska hindra tjälskott men det förhindrar även att vattnet tränger upp på ett naturligt sätt, som gör vår undersökning än mer utmanade.
- Det innebär att det trängde upp vatten på många olika ställen runt markisoleringen. Det resulterade i att schakterna blev större än nödvändigt, för lokalisering av läckagen, vilket innebar att hela tunneln i norrgående riktning fick stängas av.
När de väl hittat läckorna och reparerat dem så kom nästa problem, att de behövde asfaltera körbanorna och låta dem svalna innan trafiken kunde släppas på.
- Vid normala läckor så utför underentreprenörer återställning av beläggningen, men nu fick vi snabbt försöka hitta asfalt och få igång den delen av reparationen också. Det var en mycket stressig arbetssituation för våra medarbetare då de visste att alla väntade på att kunna öppna körbanorna igen, men asfalteringen behövde få ta sin tid så det blev ett bra utfört arbete även på den delen. Vid tretiden på eftermiddagen kunde sedan trafiken släppas på igen.
Lärdomar från läckan
På just den sträckan har det nu inträffat 3-4 vattenläckor de senaste åren, något som naturligtvis är problematiskt för en sådan konsekvensledning.
- Bland de lärdomar vi drar av de läckor som uppstod nu är väl främst att en ledning som medför så stora konsekvenser vid läckage nu hamnat högre upp på listan över ledningar som behöver utredas närmare. Att behöva stänga av delar av Stockholm för en läcka är ju definitivt något man vill undvika.
Peter Rydegård ser ett behov och en önskan av ett nära samarbete mellan Stockholm Vatten och Avfall och Stockholms stad där samplaneringen inför framtida underhåll och markarbeten i Söderledstunneln sker på ett effektivt och väl underbyggt sätt som möjligt.
- Vi får försöka passa på och byta ut delar av ledningen vid tillfällen då de ändå utför andra markarbeten i tunneln, på det sättet kan vi sakta men säkert byta ut den problematiska ledningen på sikt.