Framtidsfrågor i fokus på digitalt VA-chefsforum

Publicerad: 19 maj, 2021

19 maj arrangerade Svenskt Vatten nationellt chefsforum för fjärde gången, och digitalt för andra gången. I fokus under det fyra timmar långa webinaret stod framtidsfrågor för VA-sektorn ur olika perspektiv. Under förmiddagen togs ämnen upp som omvärldsbild, framtidens VA-leveranser, organisationsfrågor, framtidens tjänster och investeringar och inte minst prissättningar av nuvarande och framtida vattentjänster.

Pär Dalhielm, VD Svenskt Vatten, och Mikael Larsson, chef Vattentjänstenheten och managementstrateg på Svenskt Vatten, kunde hälsa ett 100-tal deltagare välkomna. Nästa gång, 23-24 november, hoppas nog alla på att nästa chefsforum kan bli personlig och ge möjlighet till mer nätverkande.

Först ut i programmet var Cecilia Hermansson, vice ordförande i Klimatpolitiska rådet, som gav en inblick i rådets arbete och den nyligen presenterade utvärderingen av regeringens klimatpolitik. Rapporten i mars pekade på att det återstår ett omfattande politiskt arbete för att nå klimatmålen till 2045 som Sverige satt upp. Grundproblemet globalt är den uppvärmning som pågår och som nu är en grad i jämförelse med hur den var i början av industraliseringen. Enligt parisavtalet ska man globalt arbete för att uppvärmningen stannar vid 1,5 grad, men att det samtidigt finns en oro att den kan stiga till 2 grader med omfattande och förödande konsekvenser. Positivt, menade Cecilia Hermansson, ändå är att USA under Joe Bidens ledning fört landet tillbaka till Parisavtalet och även med inspel från Kina. Dessa två giganter står för hälften av de globala koldioxidutsläppen.

Nationellt kan det också göras betydligt mer än vad som görs idag. I sin rapport från i mars pekar rådet på att det nu finns utrymme för ökade satsningar även om mycket av politiken fokuserats på pandemins effekter. Sverige kommer inte med nuvarande klimatpolitik att klara etappmålen på vägen till 2045:s mål på nollutsläpp jämfört med 1990. Klimatet måste få vara en del av alla politiska beslut och målsättningar och här måste Sveriges ambition öka väsentligt. Näringslivet har kommit längre än det officiella Sverige när det kommer till att se klimatsatsningar som konkurrensfördelar. Under pandemin har stora summor satsas för att lindra effekterna och den handlingen bör också ligga till grund för klimatsatsningar framöver.

Cecilia Hermansson erkände att hon inte var tillräckligt insatt i hur VA-sektorn kan påverka klimatfrågorna i stort, men nämnde saker som åtgärder för skyfall, översvämningar och torka, liksom vattnets användning för ett hållbart samhälle. 

- Det krävs viktiga investeringar i underhåll och i nya investeringar inom VA-sektorn för att möta klimatförändringarna och här har inte tillräckligt investerats under många år. Nu investerar vi för att möta förändringarna, men om dessa skjuts upp kommer det att leda till ökade kostnader i framtiden. Satsningar måste samordnas med andra aktörer och kompetensen måste öka här liksom i hela samhället, menade Cecilia Hermansson.

VA-sektorn är kittet mellan kommuner, regioner och regeringsbeslut och här behöver VA-taxan öka.

- Vi måste alla vänja oss vid att vi måste betala mer för att upprätthålla vattenkvaliteten. Det handlar om en beteendeförändring och att vi inser att allt inte är gratis längre.

 

Framtidens vattenleverans

Pär Dalhielm tog vid över temat ”Framtidens vattenleverans - vad är den?” där han presenterade Svenskt Vattens folder ”Utblick 2050” där organisationen har funderat över vad man vill i branschen när det gäller framtidsfrågor på längre sikt. Här presenteras tre perspektiv - det hållbara cirkulära samhället, det smarta och funktionella samhället, samt det resilienta samhället. 

- Vi ska dra nytta av allt som idag är uppkopplat och hur vi handskas med resurser. Vi blickar fram emot 2050, men kommer säkert att få anledning att revidera våra diskussioner under resans gång.

Vad som krävs att framtidens VA-organisation stod som nästa programpunkt, som grundades på SVU-rapport av Anna Thomasson, som gjort en studie av svensk och internationell forskning, samt intervjuat fem svenska VA-organisationer om fördelar med att samverka. För att konkretisera det deltog Maria Antonsson (mp), Stockholm Stad och ordförande i SVOA, samt Love Bergström (m), Huddinge kommun och ledamot i SVOA.

SVOA är landets största vatten- och avloppsbolag med en styrelse och ledamöter från både stora och små partners. Love Bergström menade att Huddinge, men bara två procents ägardel av SVOA, genom sin litenhet kan medföra en nervositet och misstänksamhet att vara förfördelad när det gäller nya investeringar eller projekt. Samtidigt menade han att han tycker samarbetet fungerar utmärkt och att Huddinge ser sig som en jämbördig partner i organisationen.

Inom SVOA används samma VA-taxa oavsett storlek och förutsättningar, vilket kan vara en utmaning att hantera inte minst kommunikativt. Men genom ett bra samarbete har SVOA lyckats hålla en bra dialog och förståelse inom organisationen, menade Maria Antonsson och Love Bergström. Däremot menade man att utmaningen kan ligga i att VA-sektorn kommer in sent i exempelvis exploateringsfrågor och att gör dessa dyrare genom att andra intressenter inte insett svåra markförhållanden. 

- Samverkan krävs även inom exploateringsfrågor och mellan avdelningar, menade Maria Antonsson.

 

Politiska vinder blåser

Hur blåser de politiska vindarna var något som kvartetten Dan Löfgren, Anders Finnson, Peter Sörngård och Sanna Lind från Svenskt Vatten diskuterade i nästa programpunkt. Man var ense över att Svenskt Vatten som organisation idag har en helt annan roll än för bara tio år sedan och nu används allt oftare som expertis vid olika utredningar och inte bara som remissinstans.

- Våra medlemmar finns också med i arbetsgrupper vars kunskap efterfrågas och används, menade Peter Sörngård, 

Just nu pågår arbetet med att implementera EU:s dricksvattendirektiv till svensk lagstiftning och där Svenskt Vatten har en aktiv roll. Direktivet handlar om så mycket mer än bara ökande krav på dricksvattenkvalitet. Även hur Sverige ska spara på vatten och hantera läckage tas upp. EU kommer med bindande tröskelvärden för hur stora läckage som kan anses godtagbara, liksom krav på täta ledningar vilket kommer att driva kostnader. Utredningen förväntas vara klar i september.

Även slamdirektivet och avloppsdirektivet är föremål för arbete där utvärdering och planering förväntas vara klar i höst. En annan fråga handlar om taxonomin och hur gröna investeringar ska finansieras eller subventioneras. Någon regeringsproposition om hållbara vattentjänster har organisationen Svenskt Vatten ännu inte tagit del av.

 

Prioritering av investeringar

Tommy Giertz, SVOA, har varit projektledare för MAK-projektet ”Planering av investeringar” och presenterade resultatet som nästa programpunkt. Största lärdomen från projektet menade han var att även om VA-organisationer jobbar på likartat sätt med likartat ”tänk” och prioriteringar, så använder organisationer olika ord och systematik. Men att få ett gemensamt synsätt kan ske på ett enkelt sätt, menade han, och grunden till det finns nu efter projektet.

Han visade exempel på hur Mariefred, Töreboda och Gullspång arbetar och den processen beskrivs i rapporten. Hur man utgår utifrån målsättningar och policy, finansiella ramar, visioner och hur det leder fram till behov och prioriteringar av investeringar och sammanfattas i investeringsprogram som utvärderas och är grund till flerårsbudget.

- Det finns flera metoder att använda och här ”fuskar” vi genom att använda P113 och P116, som ännu inte är publicerade. Men remissutgåvan finns liksom SVU-rapporter, plus internationella forskningsstudier både från USA och Europa. Det här ger ett bra underlag för investering och planering.

Det är bra att driva frågan som projekt med projektledare för att dra nytta av den kompetens som finns och att arbetet blir proaktivt.

Rapporten förväntas ligga klar i augusti.

Ett annat MAK-projekt har handlat om tjänsteutbud och här var det Åsa Peetz från NSVA som varit projektledare och som presenterade slutsatser. 

- Vi har haft mycket givande diskussioner i arbetsgruppen om hur vi ser på vad som ingår i VA-tjänster. 

Vad som är en VA-tjänst idag och vad som kan vara en i framtiden är exempel på en diskussion som VA-organisationer måste titta på. MAK-projektet har tagit fram vad som kan anses vara basutbud, men också var som kan ingå i en högre ambition. Vilka tilläggstjänster rymmer framtiden och hur kan dessa prissättas?

 

Framtidens taxa

Hur dessa tilläggstjänster kan se ut och prissättas vara temat för fortsatt diskussion och även som gruppdiskussioner bland deltagrna. 

- Vad kan man förvänta sig att få av VA-organisationer? frågade Mikael Larsson, som även får många frågor om just prissättningen och taxor.

Taxepublikationen lär kommer inom ett par veckor och nu startar Svenskt Vatten även ett nytt MAK-projekt med Åsa Peetz som projektledare och som handlar om hur tjänsterna kan packeteras i framtiden, vilket samhällsnytta de kan stå för liksom vilka olika tjänster som VA-branschen skulle kunna producera och ta betalt för - kanske med nya sätt att ta betalt.

- Vi ska titta bortom ramen som vi har idag och se hur framtidens VA-taxa och prismodell kan se ut. Vattentjänster är under omstöpning och år 2050 ser vi en annan förutsättning än idag. Nya krav från samhället, nya behov av kunder, tillgången till vattenresurser. Vi ska skriva vår egen historia om vad vi vill och vad målet är, menade Pär Dalhielm.

Målet för projektet är att få fram övergripande principer för framtida prissättning av vattentjänster och VA-taxa.

 

Gruppdiskussion

Chefsforum avslutades med gruppdiskussioner om framtidens taxa och deltagarna uppmanades att komma med sina skriftliga inspel i den utvärdering som kommer att göras.

- Idag har vi framtidsspanat i det lilla och det stora ur samhällsperspektiv, krav, klimat, politik och VA-sektorns framtida utseende. Utblick 2050 pekar ut riktningen och pespektiven med cirkulär hållbarhet, smarta funktionella lösningar och det resilienta samhället kommer att genomsyra Svenskt Vattens arbete framöver, menade Pär Dalhielm och MIkael Larsson i de avslutande orden, liksom att man förstås hoppas på att träffen i november kan ske personligen istället för i digital form.

 

Jan Bjerkesjö