Värtahamnen del 2: Kritiskt lyft av mikrotunnelmaskin

Publicerad: 22 april, 2021

Här kommer den utlovade uppföljningen på reportaget om projektet i Värtahamnen vi publicerade den 16 mars. I förra reportaget var man i full gång med att etablera den mikrotunnelutrustning som skulle borra sig från en mycket djup sänkbrunn och ut under hamnplan för att slutligen komma ut under vatten cirka tio meter ner från kajen. Mikrotunnelmaskinen som skulle utföra detta var 2,4m i utvändig diameter och vägde 45ton. Det som beskrevs som ett av de mest kritiska momenten då var själva lyftet av mikrotunnelmaskinen som skulle ske som ett samlyft av två mycket stora mobilkranar från kajen. 

Se drönarfilm här från JVAB

Se video från arbetet ovan ytan här och här från Magnus Tingstrand BAB Rörtryckning

Se video från arbetet under ytan här och här från Ulf Johansson Sventab

Så hur gick det? 

- Det blev lite mer spänning än vad vi önskat, säger Magnus Tingstrand på BAB Rörtryckning. Efter 18 meters borrning som gick helt enligt plan (9m per arbetsdag) så borrade vi in i mycket besvärliga förhållanden. Det var stenblock, armerad betong, metallföremål och enorma mängder med träpålar. Detta var dessvärre något vi fick dras med fram tills vi var framme och emot sponten i kajen. 

Trots detta tog sig tunnelborrmaskinen  i mål om än med sämre framdrift än vad som var förväntat.

- Vi arbetade mot en bestämd deadline, vilket var påskhelgen. Vi hade en klar målsättning om att lyfta upp tunnelborrmaskinen innan påsk, men så blev inte fallet den här gången. I samband med att tunnelborren arbetat med stenblocken, pålarna och den armerade betongen så togs det in för mycket finmaterial vilket orsakade ett slukhål i kajen. Detta var dessvärre i samma läge som de stora mobilkranarna skulle stå. Man visste heller inte i vilken omfattning som marken kunde ha blivit påverkad. Efter blixtinkallat möte med bland annat geotekniker och konstruktör kom man till slutsatsen att enda sättet att säkra lyftet var att driva ner pålar under kranarnas stödben. Detta var inte hållbart varken i tid eller ekonomi så alternativa lösningar var hemläxan till samtliga. Bo Persson byggledare för Exploateringskontoret lyckades då spåra upp Lodbrok. Detta är en sjökran (flytande kran) som är byggd på pråm och har 260tons lyftkraft. Lodbrok som bakåt i tiden alltid haft Stockholm som hemmahamn hade varit på tal tidigare i projektet, men då den nuförtiden har hemmahamn i Polen hade man släppt det då den inte längre var tillgänglig. Dock visade det sig i just detta fall att den var på återbesök i Stockholm och inte nog med det, den var dessutom tillgänglig första veckan efter påsk. 

Kritiskt lyft

Just lyftet och främst att hålla mikrotunnelmaskinen när den borrades ut genom sponten och vidare ut i öppet vatten hade varit ett upplyft moment sedan projektets start. På detta moment hade man lagt många och långa möten med Binsells - kranföretaget som var anlitat för lyftet. Detta arbete hade hade resulterat i en mycket detaljerad lyftplan med tillhörande arbetsberedning som i detalj redovisade hur man skulle lyfta tunnelborrmaskinen. Då dessa planer nu fick kasseras så blev det istället ett kort Teamsmöte på cirka en timme med föreståndare från Lodbrok som fick ligga till grund för det kritiska lyftet som nu skulle ske gå i skarpt läge direkt efter påskhelgen. Man bestämde sig alltså på skärtorsdagen innan påsk att Lodbrok skulle komma till Värtan direkt efter helgen.

Det sista som gjordes innan ledigheten var att Sventab som utförde alla undervattensarbeten skar färdigt hålet i sponten så att mikrotunnelmaskinen kunde titta ut i hamnbassängen.

- Dagen då lyftet skulle utföras inleddes med en uppsamling av alla berörda i Lodbroks mäss, det var nu på morgonen ett antal viktiga förutsättningar måste lösas för att kunna utföra ett säkert lyft. Det fanns stora utmaningar med att utföra lyftet med en kran som flöt på vattnet, till exempel så måste den förflyttas i samma takt som tunnelborrmaskinen borrades ut genom sponten, det var också känsligt om det kom plötsliga svallvågor. Om Lodbrok lyfte för mycket eller för lite, eller om den drog tunnelborrmaskinen i sidled kunde det innebära att skarven mellan första betongröret och tunnelborrmaskinen öppnade sig och då kunde vattnet rusa in och fylla både tunnel och sänkbrunn. Efter att ha lagt förmiddagen på säkerhetsåtgärder påbörjades själva utborrningen och balansakten som skulle leda till lyftet efter lunch. Alla var klara över sin uppgift och efter mycket koncentrerat och fokuserat arbete kunde tunnelborrmaskinen lyftas ur vattnet på kvällen och landas på en trailer för vidare transport mot Göteborg, säger Magnus Tingstrand BAB.

- Ett annat nervöst moment var om tunnelborren skulle vara vattentät. Vår verkstad hade byggt ett system med tätlucka och vi hade även trycksatt den med 0,3bar. Trots detta får man erkänna att det var ett nervöst moment då det hade inneburit stora kostnader om det visat sig att något varit otätt när den befann sig i vattnet. I den stund som mikrotunnelmaskinen gick helt ut i vatten var den att jämföra med en ubåt, men som tur var så stod det fortfarande 0,3bar på manometern när maskinen ställdes ner på trailern. 

Maskinen som skickades hem var inte lika färgglad och hade förlorat sitt uppkäftiga ”smile” på den relativt korta, men mycket krävande sträckan under kajen. 

- Vi har haft maskiner som gått 10 gånger så långt som sett mycket bättre ut efter avslutad borrning. I princip alla verktyg på borrhuvudet är helt sönderslitna, det hade varit mycket spännande att se allt som vi faktiskt borrat igenom på den här resan, säger Magnus Tingstrand.

Besvärliga förhållanden

De besvärliga förhållandena var också det som Bo Persson, byggledare Exploateringskontoret (Stockholm stad), lyfter fram som en stor utmaning.

- Det var delen där mikrotunnlingen skulle utföras där vi borrade på stort djup och där vi inte hade kompletta geotekniska underlag. När borren stötte på hinder så skedde en urspolning av finmaterial och vi fick en sättning i överytan som gjorde att vi inte kunde ställa upp mobilkranar som planerat för att lyfta ut borren och vi fick använda en sjökran istället (Lodrok). Under februari-mars gjorde den stränga kylan att vi fick problem med vattenreningsanläggningen och vi fick köra vatten till deponi istället vilket orsakade merkostnader

- Utmaningarna för JVAB var väl mest att det krävs en väldigt bra framförhållning, samordning med både beställare och underentreprenörer, och en bra dialog med alla inblandade för att alla arbeten ska flyta på och att vi ska kunna hålla tidsplanen för projektet JVAB valde tidigt att lämna anbudet med BAB som underentreprenör för rörtryckning och microtunneling, samt Sventab för alla arbeten under vattenytan, säger Peter Juhlen, platschef på JVAB.

Han beskriver det som hände så här:

- Det var från början planerat att lyfta upp borrutrustningen från vattnet med två mobilkranar på land, men eftersom kajen blivit lite underminerad pga. hinder i borrlinjen, var vi tvungna att tänka om Det fördes diskussioner med beställaren om olika grundförstärkningar för att kunna ställa upp mobilkranarna, alternativt att lyfta från pontoner ute i vattnet eller med den stora kranpontonen Lodbrok.

- Grundförstärkning av kajen skulle ta väldigt lång tid, med risk att btg-röret som tunnlats fram, skulle suga fast för mycket i marken så att vi inte skulle kunna trycka ut borrutrustningen genom kajkanten för upplyft. Först fick vi information om att Lodbrok befann sig nere i Polen, men senare fick vi information att den var i närheten och att vi skulle kunna använda oss av den Det framkom då också att lyfta från vattnet är förenat med andra stora risker istället, men efter diskussioner och noga planering bestämde vi att göra detta lyft med Lodbrok.

Inriktade på lösningar

Arbetet i Värtahamnen kommer att bli klart under juni månad enligt plan. 

Några saker som du vill lyfta fram? 

- Alla har varit inriktade på att hitta lösningar så att projektet kunde fortskrida som planerat, säger Bo Persson.

- Jag tycker att vi har haft ett mycket bra samarbete mellan beställaren, JVAB, BAB, Sventab samt besättningen på Lodbrok, säger Peter Juhlen. Hela projektet är inte slutfört ännu, men sänkbrunnar, rörtryckningen och mikrotunnelingen har gått väldigt bra även om vi har stött på några hinder under resans gång

- JVAB utför just nu arbeten med montering av en stor backventil DN2000, samt även formsättning inför betonggjutning under vattnet tillsammans med vår underentreprenör Sventab. Sedan ska alla gropar återfyllas och marken ska återställas.

Ett års förberedelser

Johan Lundberg är konsultföretaget som arbetat fram lösningen och projekterat allt och är dessutom byggledare. 

- Det fanns massor av utmaningar i projektet och det krävdes ett års förberedelser inför projektstarten och att första spadtaget togs. Att borra ut i en kaj, med allt gammal skräp som kan ligga där i form av bland annat metallskrot och gammal gränspont, är naturligtvis en utmaning. Det är också precisionskrävande eftersom det finns mycket infrastruktur i närområdet och det gav oss endast ett litet fönster att köra i. Dessutom är själva borrningen när det ligger under vattenytan i sig en utmaning med en sju meter vattenpelare som trycker på, säger Jan Wandeby på Johan Lundberg AB.

I ett tidigt skede under projekteringen uteslöts alla andra metoder i enlighet med Johan Lundbergs arbetsgång, som snabbt kunde identifiera mikrotunnling som rätt metod för jobbet. Andra tekniker hade resulterat i att man hade behövt gräva upp och bygga ny kaj helt och hållet, vilket inte var tänkbart. Mikrotunnling gav den kontroll som behövdes, delvis för styrmöjligheterna men också för dess kraft och för de rådande markförutsättningarna.

- Nya utmaningar dök hela tiden. Framdriften gick inte lika snabbt som planerat då det var mycket skräp i marken i form av träspont, metallrester och liknande. Vi träffade på oförutsett hårt material som resulterade i markförändring. Det hårda materialet som stöttes på fick maskinen att stå mer eller mindre stilla. Här sög maskinen in kringliggande mjukare material vilket orsakade ett slukhål på ca 3x3 m. Markförändringar som uppstod i följd till detta påverkade i sin tur markförändringar. Det planerade kranläget blev plötsligt inaktuellt och i med detta gjorde pontonkranen Lodbrok entré. Återlyftet av MT-maskinen gjordes således från vattnet.

Något som man vill lyfta fram från Johan Lundberg är, som många andra gett utryck för, att det alltid funnits en tydlig lösningsorientering hos både beställare och entreprenörer.

- Arbetet har genomsyrats av positivitet från start till slut. Min devis är ”Problem är till för att lösas” och som byggledare har jag haft väldigt gott sällskap i detta. Genom hela ledet har dialogen varit väldigt viktig tillsammans med den starka målmedvetenheten. ”Det här ror vi hem!" säger Jan Wandeby.

Fotnot: Bland mycket annat som passerade genom slurrsystemets pumpar och ut i separationen så kom även en cirka 20 cm lång del av en Bahconyckel ut i separationen. En lämning från forna dagars hamnarbetare. Något som var premiär enligt BAB´s mikrotunnelteam.

Kortfakta:

Mikrotunneling: 34m med betongrör Di 2000mm Dy 2400mm rörens vikt 10,5ton/st
Rörtryckning: 43m med betongrör Di 2000mm Dy 2400mm rörens vikt 10,5ton/st
Sänkbrunnar: Startbrunn 5,8 x8,8m med ett djup på 11m samt mottagningsbrunn 4,2m med ett djup på 10m

Lodbrok:
Längd 41,26m
Bredd 16,38m
Djup 3,8m
Höjd 51m
Lyft kapacitet 260ton
Byggd 1957

JVAB utför just nu arbeten med montering av en stor backventil DN2000. Foto JVAB.

Jan Bjerkesjö