VA-priset till konsortiet Mistra TerraClean

Publicerad: 22 mars, 2021

Forskningsprojektet Mistra TerraClean har lyckas rena vatten från PFAS med över 90 procent.

Forskningsprojektet Mistra TerraClean har lyckas rena vatten från PFAS med över 90 procent.

Idag firas Världsvattendagen på olika sätt. I Sverige har Svenskt Vatten producerat en film riktad till en målgrupp man inte når ut till idag, dryck- och matintresserade unga. Branschinitiativet VA-Fakta ger varje år ett VA-pris till kommun, företag, forskning eller individer som gör insatser för vattenfrågan i Sverige.  Årets vinnare är konsortiet Mistra TerraClean, där flera universitet, forskningsinstitut och företag ingår.  

PFAS, eller poly- och perflourerade alkylsyror, är en grupp av ämnen som bland annat finns i brandsläckare. Flera av dem är giftiga – en del av dem kan bland annat påverka människans reproduktionsförmåga – och utgör ett stort problem i våra vattendrag hela vägen till våra vattenkranar. Ett exempel är Kallinge i Blekinge där det kommunägda bolaget Miljöteknik, som levererar dricksvatten, har stämts av PFAS-föreningen för att PFAS läckt ut i dricksvattnet.

Men forskare på KTH och på forskningsinstiutet RISE har inom forskningsprogrammet Mistra TerraClean, tillsammans med forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet, en lösning på problemet. Med en ny metod, utvecklad av professor Joydeep Duttas grupp på KTH, renas vatten från PFAS med över 90 procent.

– Testerna ser verkligen lovande ut, säger Ulrica Edlund, professor i polymerteknologi på KTH, som leder programmet Mistra TerraClean.

Tester i pilotanläggning i Hammarby sjöstadsverk
Resultaten bygger på tester som gjorts i laboratorium. Nu testas tekniken i större skala i en pilotanläggning i Hammarby sjöstadsverk med dricksvatten spetsat med PFAS-föreningar som brukar finnas i dricksvatten i Sverige. Återigen är det KTH, IVL och RISE som står för testerna, tillsammans med Stockholm Water Technology, ett nytt avknoppningsföretag som startats av Joydeep Dutta, professor i material- och nanofysik på KTH. och som huserar på Albanova på KTH.

– Hade vi inte startat ett företag hade vi kanske bara kunnat skriva en vetenskaplig artikel. Men nu har vi möjlighet att ta fram en fungerande lösning på PFAS-problemet, säger Joydeep Dutta.

Det som ska testas i Hammarby sjöstadsverk är om tekniken håller även för större volymer av vatten och under längre tid.

– Till att börja med kör vi mer intensiva tester. Sedan kommer vi sakta ner testningen och låta systemet köra under längre tid. På så vis får vi en bra uppskattning av vad systemet klarar, säger Ulrica Edlund.

Undersöker vad som händer med PFAS-föreningarna
Men att få bort PFAS från vattnet är en sak. Vad som händer med PFAS-föreningarna när de avskiljs från dricksvattnet är en annan fråga som också ska undersökas i Hammarby sjöstadsverk.

– Var tar de vägen? Och vad händer med dem när de fångas in med den här tekniken? Vi behöver förstå resternas kemiska natur – om de är giftiga och hur vi gör oss av med dem, säger Ulrica Edlund.

Det finns idag inga riktigt bra teknologier för att rena vatten från komplexa substanser som PFAS. En lösning som finns på marknaden är granulated activated carbon, GAC. Men den är långt ifrån lika effektiv som den här

nya metoden, enligt Joydeep Dutta.

Teknik som brukar användas för avsaltning av vatten
Vad han och hans forskargrupp har utvecklat är en utrustning där de använder sig av CDI-teknik. En teknologi som initialt används för energieffektiv avsaltning av vatten men som i laboratorieförsök visade sig vara effektiv när det gäller att fånga in och förstöra PFAS-föreningar.

– Vi har modifierat CDI-tekniken för att den ska fungera på PFAS, säger Joydeep Dutta.

Tekniken använder sig av rör där salt – eller i det här fallet PFAS – avlägsnas från vattnet. Inuti varje rör finns en duk av kol som fungerar som en ledande elektrod.

– Vi rullar upp dukarna som cigarrer och fångar in PFAS-föreningarna, säger Joydeep Dutta.

Testerna i Hammarby sjöstadsverk pågår till och med september. Då får vi veta mer om vad tekniken håller för.

Läs mer

KTH/Jan Bjerkesjö