Redovisningspraxis ett problem för VA-finansiering
Publicerad: 23 maj, 2023
När VA-ledningar behöver förnyas i en snabb takt på grund av ett bristandeunderhåll behövs stora investeringar. Frågan är hur de ska finansieras då VA endast finansieras via avgifter. Att höja avgifter är inte populärt men kommer att krävas då avgifterna under många år inte avspeglat de verkliga kostnaderna för VA-system då bristfällig redovisning använts.
Så förklarar Anna Dahlman Petri, VA- och vattenexpert på WSP, de stora problem som kommunerna runt om i landet nu brottas med. Hon har de senaste 30 åren jobbat som konsult inom vatten&avlopp både i Sverige och utomlands, hennes fokus har varit finansierings- och avgiftsfrågor.
- Jag har jobbat både åt svenska kommuner och åt stora världsorganisationer som SIDA och Världsbanken. VA-frågor är väsentliga för all samhällsbyggnad och man behöver hitta ett bra sätt att finansiera kostnader och utgifter över tid.
VA finansieras inte genom skatter
Hon konstaterar att i Sverige finansieras VA-system i princip uteslutande genom avgifter, inte via skatter.
- Det är en vanlig missuppfattning att finansieringen går över våra skattesedlar. Många tycker kanske att avgifter är en typ av skatt, men så är det ju inte. En avgift är inte generell för alla i en kommun, som en skatt är, utan är en prestations- eller nyttoavgift som betalas för hur mycket man har tillgång till och nyttjar VA-system.
Kommunerna har all rätt att sätta avgiftens nivå så länge de håller sig till redovisade nödvändiga kostnader.
- Det står alla kommuner helt fritt att sätta vilka avgifter de vill, det finns inget tak. Men eftersom politikerna sätter budgeten vill de hålla nere avgifterna för att bli populära.
Ett annat problem är hur avgifterna sätts idag.
- Då vi har ett kommunalt monopol har vi ingen konkurrensutsättning på avgifterna, dessutom får kommuner inte göra vinster. Det innebär att avgifterna blir ett självkostnadspris som bara avspeglar vad anläggningen kostar idag, drift och kapital. Några avsättningar för framtida kostnader kan inte göras.
Varför har man inte råd?
Självkostnadsprincipen innebär att intäkter och kostnader för VA i en kommun måste gå jämnt upp över tre år. Finns det vinster kvar då går de tillbaka till VA-kollektivet i kommunen.
- Jag märker en skillnad mellan hur man gör i Sverige och utomlands. Här har vi inte talat om ekonomi och ekonomiska förutsättningar för att exempelvis förvalta ett VA-system över tid, utan vi talar mest om teknik och drift. Vi skulle i stället behöva tala om tillgångsförvaltning utifrån både teknik och ekonomi.
Anna Dahlman Petri förklarar vidare att om man hela tiden agerar utifrån en ”lägsta avgifts-princip” skjuter man problemen framför sig. Till slut uppstår fler och fler akuta läckor som kostar betydligt mer att åtgärda än om man hade haft ett bra underhåll under en längre tid.
- Samtidigt som man väljer att ta ut så låga avgifter som möjligt säger man att man inte har råd att underhålla VA-systemen. Min fråga blir då, varför har man inte råd? Vem har inte råd?
Kanske dags för ett utjämningssystem för VA-avgifter
När hon jobbat i stora världsorganisationer med VA-frågor så har man där ett riktmärke att VA-avgifter ska ligga på ca 4 procent av hushållsintäkten i medel, i Sverige ligger den på under 2 procent. I den avgiften inkluderas både avlopp, vattenförsörjning och hantering av dagvatten.
- Det är inte så konstigt om vi släpar i underhåll av VA då. I Sverige har staten givit kommunerna en laglig rätt att ta ut avgifter, varför kommunerna inte tar ut tillräckliga avgifter förstår jag inte riktigt.
Men hon konstaterar också att kommuner med få invånare har en betydligt högre VA-avgift än stora kommuner eftersom kostnaderna slås ut på färre invånare. Dessutom har de kommunerna ofta betydligt längre ledningar per invånare.
- Det öppnar för frågeställningen om inte man borde ha ett utjämningssystem även för VA-avgifterna i landet, inte bara för skatterna. En annan väg att gå skulle kunna vara att man skapar ett Kommuninvest för VA i hela Sverige, att man flyttar ansvaret från de enskilda kommunerna till ett nationellt system.
Avskrivningar och nyttjandeperioder går inte ihop
Avslutningsvis vill Anna Dahlman Petri peka på de problem som finns inom kommunernas redovisningssystem med exempelvis avskrivningar.
- Vi har idag en dålig matchning mellan nyttjandeperioder och avskrivningar. Stora delar av vårt nuvarande VA-system byggdes på 1950- och 60- talen. De investeringar som då gjordes i de nya ledningarna skrevs av alldeles för snabbt vilket innebär att de idag inte syns i kommunernas balansräkningar, även om ledningarna fortfarande nyttjas och borde synas där. Eftersom de inte syns där läggs de heller inte på VA-avgiften. Det innebär att när nya ledningar måste läggas så kommer VA-avgiften att öka med dagens beslut av investering och dess nivå och dyka upp i balansräkningen.
Hon konstaterar också att investeringarna idag blir betydligt högre än de var på 1950- och 60-talen.
- Investeringar i renovering och förnyelse av VA-system idag behöver man oftast låna till och med stigande räntor ökar kostnaderna för de lånen. Ett sätt att ändå minska nivån på investeringar är att jobba mer förebyggande och även att använda schaktfria metoder där det går då de i de allra flesta fall är betydligt billigare än att gräva.