Hedersmedlemmar:
Rolf Alm
SSTT utsåg Rolf Alm till hedersmedlem i samband med årskonferensen i Oslo i maj 2018.
Motiveringen löd: Rolf Alm drev SSTT:s kansli under många år med passion och noggrannhet, han har på så vis varit en bidragande anledning till föreningens framgångar. Samtidigt skötte Rolf kansliet för STVF som organiserar de svenska rörinspektörerna.
Tidigt förstod Rolf att även rörinspektion tillhör NoDig. Särskilt i samband med renovering, då inspektion av en ledning före, under och efter arbetet är absolut nödvändigt. Rolf höll i taktpinnen när SSTT:s styrelse övertygades om att ta upp STVF som en intressegrupp inom SSTT. Parallellt med den processen var Rolf projektledare för framtagandet av en utbildning för rörinspektörer, vilken leder till en auktorisation. Rolf Alm har med sin kunskap och förmåga att entusiasmera andra, varit en stor tillgång för SSTT.
Rolf berättar här med egna ord om beskedet att bli hedersmedlem och hans roll i föreningen.
Enköping 2018-12-21
Det är inte utan förvåning som jag informerats att jag vid SSTT årsmöte i maj 2018 utsågs till hedersmedlem i föreningen. Självklart känner jag mig både ödmjuk och tacksam för denna utmärkelse. För att beskriva min roll i föreningen tänkte jag med dessa rader sammanfatta åren med lite anekdoter och noteringar hur tiden på SSTT kansli kunde gestaltas.
Sommaren 1996 ville två ledamöter i den svenska arbetsgruppen i SSTT träffa mig för att jag om möjligt skulle överta föreningens kanslifunktion då dåvarande Leif Svensson önskade gå i pension. Sedan 1990 drev jag en motsvarande kanslifunktion via mitt konsultföretag i Stockholm på Sveriges TV-inspektions Förening, STVF. TV-inspektion var för mig i egenskap av VVS-ingenjör ett närliggande och spännande teknikområde.
Själv visste jag inget om rörtryckning eller rörrenovering. Men allt går att lära sig tänkte jag. Nytt för mig var att föreningen även hade medlemmar i Norge och Danmark. Ledamöterna Hans Simonsson, Aarsleff och Lars Webering, NCC beskrev i väl valda ordalag vad tjänsten skulle innebära och dess omfattning. Jag skulle fungera som sekreterare vid årsmöten, styrelsemöten samt arbetsgruppsmöten. Det innebar utskick av kallelser, protokoll mm i frankerade kuvert samt även inledningsvis ekonomihantering.
I oktober 1996 träffade jag SSTT styrelse på ett möte på hotell Eurostop i Jönköping. Vid den tiden var Gert Fischer ordförande i föreningen. Vi såg varandra i ögonen och fann att vi skulle kunna jobba ihop. Fem månader senare var samarbetsavtalet undertecknat och redan samma månad, i mars 1997, genomfördes SSTT sitt årsmöte i Göteborg. Flera gemensamma projekt pågick i de tre länderna i syfte att öka intresset för tekniken men också att peka på besparingspotentialen med NO-DIG-tekniken. I några av dessa hade jag förmånen att få medverka.
Medlemsstrukturen i SSTT skiljer sig från andra intresseföreningar genom att ledningsägare, materialtillverkare, entreprenörer samt konsulter är välkomna att bli medlemmar. Detta gillade jag då föreningen fick ett större och bredare teknikkunnande vilket gynnade diskussionerna om för- och nackdelar med tekniken. Redan året därpå deltog vi på första VA-mässan i Stockholm. Vår monter blev snabbt populär kanske för att vi delade ut vita T-tröjor med SSTT-dekalen tryckt i blått. På mässan arrangerade vi även en NO-DIG-konferens med ett 100-tal betalande deltagare. Fredrik Belfrage, känd från TV, var vår moderator.
Den svenska arbetsgruppen genomförde även flera utbildningar i schaktfri teknik för sina medlemmar men även kortinformationer på olika lärosäten för högskoleingenjörer kom i fråga. 2003 upphörde föreningen STVF och införlivades som intresseföreningen i den svenska arbetsgruppen och därmed SSTT. Medlemsantalet i föreningen ökade markant och blev en viktig inkomstkälla för SSTT.
SSTT hade i januari månad årliga inspirationsträffar i Köpenhamn där de tre ländernas arbetsgrupper deltog. Där beskrevs året som gått men främst hur de kommande årens arbete skulle planeras och genomföras. Flera klokheter beskrevs men kanske viktigast var att vi lyckades samordna och optimera de olika projekten över landsgränserna.
Det i mitt tycke bästa årsmöte som SSTT genomförde var i maj 2003 ombord på färjan till Helsingfors. Det blev en uppskattad händelse inte minst då deltagarna fick möjlighet att ta del av de vackraste av tre skärgårdar i världen. Den minnesgode läsaren påminner sig säkert att hockeyns finalspel i A-VM gick i Helsingfors. I ¼-finalen vände Sverige ett underläge mot Finland till seger 6-5 genom bl.a. Peter Forsberg. Dock förlorade Sverige mot Canada i finalen.
Verksamheten pågick ungefär som jag beskrivit så här långt men 2007 märkte jag att kanslifunktionen tog mer tid i anspråk än planerat varför jag valde att avsluta min roll i föreningen. Ny kansliansvarig blev Kjell Frödin på Vretmaskin i Stockholm. Det visade sig att Kjell hade erfarenhet av schaktfri teknik Han och ett par andra leverantörer från Sverige hade på en mässa med ISTT i London tillsammans föreslagit idén att skapa en skandinavisk förening för NO DIG-teknik. Det blev Stockholm Vatten som 1989 ansvarade för den nya föreningen. Plötsligt var cirkeln sluten!
Efter mitt arbete i SSTT bjöd Björn Widman mig med hela den svenska arbetsgruppen på restaurang där jag avtackades för mina år. Det kallar jag för en värdig och värmande avslutning för en kanslist.
Rolf Alm