Läckagekontroll underhåll och förnyelse går hand i hand

Publicerad: 6 februari, 2019

Jakob Kesselberg ledde paneldebatten från Tomas Helenius, Johanna Lindgren, Anne Adrup och Peter Hopstadius Eriksson. Foto Jan Bjerkesjö

Jakob Kesselberg ledde paneldebatten från Tomas Helenius, Johanna Lindgren, Anne Adrup och Peter Hopstadius Eriksson. Foto Jan Bjerkesjö

Hur prioriteras läckagekontroll och underhåll jämfört med förnyelse av ledningsnäten – finansiering och investeringar? Det var den första frågan som panelen på programmet för läcksökning fick ta ställning till under Teknikträffen.
- Både ock, svarade Johanna Lindgren, VD på Norrvatten som producerar och distribuerar dricksvatten till 14 kommuner i norra Storstockholm och till 600.000 människor.

Förutom Johanna Lindgren ingick Anne Adrup, Sweco, Tomas Helenius, Värmdö och Peter Hopstadius Eriksson, Vakin, i panelen under ledning av moderator Jakob Kesselberg, Vretmaskin.

Norrvatten har som huvudleverantör ett ledningsnät bestående från 300 till 1200 mm rör av olika kvaliteter. Johanna Lindgren menade att det var förklaringen till att man inte bara kan koncentrerar sig på en sak. Nu har man lyckats att bara ha läckage på cirka 1-2 procent.

- Men förnyelse är också viktigt. Vi har som målsättning att hålla en 100-årig förnyelsetakt, ca 1 procent, och fjolåret blev det första då vi lyckades klara det.

På frågan om finansiering menade Johann Lindgren att det var okomplicerat som monopolaktör med enbart VA-taxor som intäktskällan. Frågan är hur mycket som skaläggas på underhåll och förnyelse och om det är kostnadseffektivt att ”lappa och laga”.

- Jag tror på en rimlig förnyelsetakt över tid, annars skjuter man sig själv i foten.

Ställ krav på leverantörer
Tomas Helenius från Värmdö menade att kommunens kraftiga tillväxt skapade fördelen av att man bygger nytt från börjar och då kan påverka genom att ställa krav på leverantörerna. Mycket tid läggs också på anläggningsanvisningar. När det gäller de äldre ledningarna har man bara 2-3 procent läckor, men tittar förstås på flöden för att ringa in de områden som kan bli fråga om underhållsinvesteringar.

Anne Adrup från Sweco, tidigare Svenskt Vatten, fick frågan om det råder stora regionala skillnader och menade att den frågan inte är lätt att svara på.

- Det finns små kommuner som är duktiga på förnyelsearbetet, men generellt så är det så att större kommuner har större resurser. Mitt råd till varje VA-organisation är att hålla koll på förnyelsetakten och förhållandet av ledningsnätet.

Brist på människor
Förnyelsetakten ökar inte i den grad som den borde i Sverige. Den borde ligga på 0,7 procent men är idag cirka 0,4 procent.

- Det beror inte på brist på pengar, utan på brist på folk. Det finns inte folk att göra projekten. Normalt är vi duktiga i Sverige på driften, men hinner inte med förnyelsearbetet.

Nästa fråga löd ”Teknikutveckling inom läckagekontroll/läcksökning – framtidsvisioner?” En fråga som besvarade av Peter Hopstadius Eriksson, Vakin Umeå.

- Min framtidsvision är att vi går mot mer fast övervakning av viktiga driftledningar, som ska vara ständigt uppkopplade. Men det händer mycket inom tekniken även om den bygger på de gamla principerna om att lyssna och lokalisera läckorna.
Instrument och teknik i all ära, lika viktigt är det att ha duktiga medarbetare med erfarenhet och kunskap.

Vattenbrist uppmärksammas
Nästa fråga tog upp frågan om risken för vattenbrist, med tanke på sommarens mediala uppmärksamhet. Här tog Tomas Helenius upp ett konkret problem då nivå i vattentornet på Värmdö var nere på 1,5 meter.

- Eftersom problemet uppmärksammades i media så blev det lättare för oss att få medel för att åtgärda. Jag sitter nu och projekterar för en pumpstation, men det känns lite som att släcka bränder. Nästa steg för oss är att bygga ytterligare ett vattentorn.

Fördelen med den byggnationen är att många vill vara med på ”det enda sättet för oss inom VA-branschen att synas” och då vill många vara med och göra avtryck.

- Problemet med vattenbrist kan ha olika orsaker. Dels kan grundvattnet ta slut som på Gotland, Öland och Kalmar, men dels kan det också ha att göra med att vattenverket inte räcker till, vilket var frågan i Stockholm, menade Johanna Lindgren.

Trots att Stockholm har växt fyra gånger har den samlade vattenförbrukningen i stort sett legat konstant, fram till sommaren 2018.

- Vi blev tagna på sängen och jag vill höja ett varningens finger till andra att ha koll på vilka marginaler man har när kommunen växer. Vi försökte kommunicera på ett ”mjukt” sätt med invånarna att man inte skulle vattna så mycket, men vi såg ingen effekt alls. Vi måste lära oss använda kommunikationen bättre, både med ”mjuka” argument och med hårda när det behövs.

Kompetensförsörjningen igen
Den sista frågan till panelen handlade om utmaningarna på kort och lång sikt för ledningsägare.

- Vi står inför stora utmaningar i Umeå eftersom regionen växer så det knakar. Förvisso har vi lägre vattenförbrukning idag jämfört med för tio år sedan, vilket kan ha med snålspolande kranar att göra, men stora utmaningar ligger framför oss. Vi har lyckats få igenom en höjning av VA-taxan, men problemet är vem som ska göra jobbet. Här råder det brist både på ingenjörs- som på hantverkssidan, berättade Peter.

Johanna Lindgren delade uppfattningen om att just kompetensförsörjningen är en utmaning.

- Nu är 40-talsgenerationen borta och det ser mörkt ut att klara generationsväxlingen både för oss och andra branscher. Det är viktigt att vi får till de medel som behövs för att klara ledningsförnyelsen.

- Vi måste sluta prata procent. Vi måste prata kronor per månad för hushållen i jämförelse med vad andra kommunala angelägenheter kostar.

Och på lång sikt frågade Jakob Kesselberg.

- Kronor per år!

 

Jan Bjerkesjö